Henry Sugar som bok och film - vilken version passar dig?

En rik spelare, en märklig bok och konsten att se utan ögon bildar kärnan i Den underbara historien om Henry Sugar. Berättelsen finns både som Roald Dahls novell och som Wes Andersons Oscarsbelönade kortfilm, men de två versionerna ger upplevelsen lite olika färg. Här får du handlingen, skillnaderna mellan bok och film samt praktiska råd om vilken version som passar bäst.

Är det en film eller en bok?

Det korta svaret är att det är både och. Originalet är en novell av Roald Dahl från 1977, medan Wes Andersons filmatisering kom 2023. För svenska läsare har berättelsen bland annat publicerats i samlingen Den underbara historien om Henry Sugar och fyra andra rysare.

Novellen är inte en typisk barnberättelse. Den har Dahls välkända fantasi, men också en mörkare ton med hasardspel, girighet, manipulation och en nästan dokumentär känsla. Jag tycker att det är just den blandningen som gör texten intressant även för vuxna läsare.

Filmen är däremot mer än en rak återberättelse. Anderson behåller mycket av Dahls berättarröst, men bygger samtidigt en tydligt teatralisk värld där skådespelarna berättar, spelar och kommenterar historien inför kameran.

Vad handlar berättelsen om?

Spoilervarning: den här delen avslöjar berättelsens viktigaste vändpunkter.

Henry Sugar är en förmögen man som redan har allt han behöver, men som ändå vill vinna ännu mer pengar vid spelborden. Hans liv förändras när han hittar en redogörelse för läkaren Dr Chatterjee och den indiske underhållaren Imdad Khan, som påstår sig kunna se utan att använda ögonen.

Henry blir besatt av möjligheten. Han studerar materialet, tränar under lång tid och lär sig till slut att använda färdigheten för att läsa kortlekar genom baksidan. Det som börjar som ett försök att fuska på kasinon utvecklas gradvis till en berättelse om ansvar och förändring.

Från girighet till välgörenhet

Henry vinner stora summor, men kommer fram till att han inte längre vill leva som en vanlig gambler. I stället använder han pengarna för att finansiera sjukhus och barnhem. Förvandlingen är enkel på ytan, men den väcker en intressant fråga: blir en oetisk handling god bara för att resultatet hjälper andra?

Jag uppskattar att berättelsen inte gör Henry till en helt oskyldig hjälte. Han börjar med själviska motiv och får inte sin moraliska insikt gratis. Samtidigt går filmen snabbt fram, så den som vill ha en mer utvecklad bild av hans tankar får mer nyans i Dahls text.

Varför fungerar Wes Andersons version så väl?

Anderson använder en ramberättelse, vilket betyder att vi ser flera personer återge historien inuti själva filmen. Ralph Fiennes spelar Roald Dahl, som skriver berättelsen, medan andra skådespelare kliver in och ut ur olika roller. Det skapar känslan av att en bok plötsligt har blivit en liten scenföreställning.

Miljöerna är byggda med stark symmetri, tydliga färger och synliga scenbyten. Rekvisita flyttas framför kameran och rollbyten sker nästan utan att filmen döljer det. För mig blir resultatet både charmigt och lite konstigt, på det där kontrollerade sättet som är typiskt för Anderson.

Den visuella stilen hade kunnat ta över helt, men här fyller den faktiskt en funktion. Henrys värld är ordnad, artificiell och nästan som ett spelbräde. När hans syn på pengar och mening förändras får även den perfekta ytan en annan betydelse.

Skådespelarna spelar dessutom flera roller, vilket förstärker novellkänslan. Benedict Cumberbatch får vara både elegant, komisk och obehagligt självsäker som Henry, medan Dev Patel och Ben Kingsley bidrar till berättelsens mer mystiska och mänskliga delar.

Film eller bok först?

Valet beror på vad du vill få ut av berättelsen. Filmen är snabbare och mer visuellt särpräglad, medan boken ger mer utrymme åt berättarrösten och den märkliga kedjan av vittnesmål.

Min rekommendation är att börja med filmen om du är nyfiken på titeln och sedan läsa novellen. Då blir det lättare att se hur Anderson har översatt Dahls berättarteknik till bild, rytm och skådespeleri.

Vem passar berättelsen för?

Filmen passar bäst för tittare som tycker om kort, stiliserad och lite udda underhållning. Den är inte ett traditionellt äventyr och inte heller en ren komedi. Tempot är högt, men berättandet kräver att man accepterar en medvetet konstgjord form.

Den kan också fungera bra som en introduktion till Roald Dahl för vuxna som främst förknippar honom med Matilda, Charlie och chokladfabriken eller Den fantastiska räven. Här syns en mer cynisk och experimentell sida av författaren.

Läs också: Minnen av honom – Bok vs. Film: Vad du behöver veta

Praktisk information för svenska tittare

Netflix Sveriges filmsida listar svensk undertext och möjlighet att ladda ner filmen för offlinevisning. Eftersom streamingutbud kan ändras är det klokt att kontrollera titeln direkt i tjänsten innan du planerar en filmkväll.

Den som hellre läser kan leta efter den svenska novellsamlingen på bibliotek eller via antikvariat. Den kan vara svårare att hitta som ny bok än Dahls mest kända barnböcker, men bibliotekskataloger och fjärrlån gör ofta sökandet betydligt enklare.

En märklig spelhistoria som stannar kvar

Det mest lyckade med berättelsen är inte själva förmågan att se genom kort eller föremål. Det är kontrasten mellan att kunna vinna allt och att ändå behöva hitta en anledning att använda vinsten.

Wes Andersons film är därför värd att se även om du normalt inte brukar välja kortfilm. Den är fantasifull, lätt att ta till sig och tillräckligt egen för att väcka lusten att läsa originalet efteråt. Där möts bok och film som bäst, inte genom att vara identiska, utan genom att få samma märkliga idé att leva på två olika sätt.